MyPreciousss

På lärdagsmorgonen vid strax efter kl 04:00 så vaknade jag av småvärkar... gick upp på toaletten och sen ja jag mig igen o tron om att det skulle gå över... men förstod snart att det inte skulle göra det.
Väckte en yrvaken Dennis, sen ringde jag till mamma och sen packade jag ner det sista i bb-väskan och kollade så allt det viktiga var med. Kamerorna bl.a ;)


När mamma kom hit  så pussade jag om barnen. Joline hade kommit in till oss så hon sov i våran säng. Alvin sov fortfarande i sin säng och medans jag pussade honom så kom en värk... snosade honom i nacken medans värken höll på och det lindrade lite :)

Kom iväg vid strax efter halv fem.... riktigt kallt var det den natten. Den kallaste natten den här vintern. I linköping var det -29 grader den morgonen! Dennis körde lugnt. Värkarna höll på men var inte så intensiva som de var med Alvin så bilresan var skaplig ändå :) Med Alvin avlöste värkarna varann hela tiden.
Kom in till Linköping ungefär halv sex. Fick ett rum och de kollade om jag var öppen. Var bara öppen 2cm då.
Fick in en massa dricka och sen lustgasen efter en stund.... Underbart :D

Dennis testade den med faktiskt ;)

Tiden gick... ställde mig upp strax innan klockan 8 och rörde lite på mig,

strax efter halv nio så ville de sätta en ctg på hennes huvud för henne hjärtslag var låga...
Både Dennis och jag började då att känna oro men de lugnade oss med att det inte var nån fara!
De tog hål på vattnet för att sätta nålen. Efter lite strul fick de dit nålen och sen försvann de ut ur rummet igen.

Fick en krystvärk så vi fick larma på dem. 08:58
Hade inte många krystvärka och det blev en paus mellan dem.
Mitt i en krystvärk så kände jag hur hon var halvt ute med huvudet. Vänta på nästa krystvärk...
Den kom... krystaaa... såg på deras min att nåt inte stämde.

De sa nåt som jag inte uppfattade. De drog (slet)ut henne mitt i den där värken och jag såg hur Melanie tumlade runt i sängen, helt blå (vilket de alltid är iofs), såg att de höll på att fara runt med henne men min hjärna uppfattade inte alls vad de gjorde och varfö, till slut skrek hon. Det var långa, låååånga sekunder.
Kände gråten i halsen och frågade Dennis varför jag inte fick henne och vad som var fel?
Dennis sa flera gånger att det inte var nån fara. Fick till slut upp henne på bröstet. och man kände hur tårarna ville tränga fram, av glädje. Våran lilla älskling mådde bra!

Hon hade navelsträngen hårt lindad runt halsen, och därför fick de slita ut henne sådär snabbt...
Lättnad... sån oerhörd lättnad!!

Dennis fick tillbaka färgen i ansiktet också efter en stund. Fy vad hon skrämdes! Och stackars henne som fick kämpa så med att komma ut när hon satt fast så och blev tillbakahållen av den där navelsträngen!


09:05 är hon född! Våran lilla Melanie. 49 cm lång och vägde 3060. Joline vägde också 3060 men hon var bara 47 lång :)


När de hade lagt henne på mitt bröst så böjde sig Dennis fram till mig och sa:
- Jag vet vad det blev, men jag säger inget och så log han.
- Vi säger inget heller sa de andra. Det får du titta efter själv sen!
Blev så nyfiken men kunde ju inte vända på henne och titta efter just då!

Efter lite annat prat så frågade jag vad det blev igen.
- ska jag säga? ,sa Dennis
-Ja, gör det! sa jag som höll på att spricka av nyfikenhet just då!
- Det blev en tjej, sa han och log igen!

Vår underbara lilla dotter!!



Min moderkaka ville inte komma ut alls... de tryckte och tryckte. Tills slut kom den ut.... men inte hela...
det fattades en stor bit...

Efter lite tryckande till så gick de ut... sen kom de in med en läkare som tittade allvarligt på mig.

- Det fattas en stor bit av moderkakan som vi måste få ut... sa hon.
- Okej... hur då?
- Då sover du, du måste sövas...
- När?
- Nu, direkt.

Nej skrek det i hela mitt huvud just då. Jag hade precis fått Melanie. Jag hade verligen ingen som helst lust att lämna henne ifrån mig!!

Medans läkaren  stod där och förklarade hur allt skulle gå till ser hag barnmorskan slänga sig på min mage och tryckte allt vad hon hade.

SMÄRTA!

Men ut kom den... den sista biten... Hon hade bara bestämt sig för att få ut den... och det var jag jättetacksam för fast just då hatade jag henne en smula... mitt i smärtan :)

min moderkaka blev tydligen ett studieobjekt för alla barnmorskor och läkare där. Alla ville pussla ihop den för att se så ingen mer bit fattades... tydligen händer det inte så ofta?!

När allt var lugnt så gick Dennis och ringde alla våra nära och kära...

Först hem... Joline svarade och när Dennis sa att det blev en tjej så skrek hon
- Va?? Blev det en flicka!?! Sen blev det glädjetjut :)


Både Alvin och Joline hade blivit så uppspelta :)

Efter att jag duschat så gick jag och ringde. Melanie hade låg temp och eftersom jag skulle duscha fick Dennis värma upp henne. När jag kom ut ur duschen så låg båda och sov så jag passade på att ringa då.

Pratade med min älsklingar :) och de ville så gärna se bebisen! Jag saknade dem så oerhört mycket just då!


Efter en tag så fick vi ett annat rum. Där la vi oss och sov i några timmar allihopa :)
Vi fick veta att det kanske kunde komma en läkare och undersöka Melanie så vi kunde åka hem på kvällen men det var inte säkert...


När vi sovit några timmar och fått mat så kom läkaren. Allt var bara bra så efter all rutinundersökning m.m så fick vi åka hemåt :)

I med Melanie i overallen som är sååå liten men ändå för stor till henne. Men det finns ju inte mindre storlek att köpa! :)

Vi köpte med oss Mc Donalds mat hem till oss allihopa. Vi kom väl hem vid halv sju eller nåt.

Barnen ville pyssla om henne och hålla henne direkt :)

Mamma var kvar här då och även svärmor hade kommit hit :)

Vi åt Mc Donalds och hade mysigt. Joline ville ge Melanie en morot och Alvin tyckte att hon skulle ha en pommefrites :) gosungar!




Nu blev klockan jättemycket igen så nu är det läggdags!


Natti Natti