MyPreciousss

Jaha... då var det sen kväll igen och det är helt tyst här i huset. Barnen sover sen länge och Dennis är på väg hem.
Han har varit i garaget i Borghamn och slitit lite. Så är det när man har två jobb. Men man ska ju inte klaga. Det finns ju de som inte får jobba nåt i denna lågkonjuktur, men han har ett heltidsjobb han förmodligen blir fastanställd på snart, inget skrivet än men de har sagt att det förmodligen blir så nu =) sen har han ju sitt eget företag som han har flera jobb som han håller på med nu. Ändå har han sagt nej till flera kunder som har ringt...

Såg att halva mitt förra inlägg inte kommit med... konstigt... irriterande! Här sitter man och knapprar på de tangenterna så de nästan ryker och så kommer det inte med! Arg!
Jag vet inte riktigt vad för hög-intressanta saker jag skrev så jag hoppas ni överlever ändå ;)
Jag skrev ju om Alvins språk och  om hur medveten han är... det här emd "varför" brukar komma mycket senare och dessutom rimmar han... mamma-pamma... Alvin-palvin.... Theo-peo... just P kommer ofta med i hans rimmande!

Det är mycket roliga saker som händer nu... idag höll Joline och Alvin på att leka med toalettdörren och skulle stänga och öppna och höll på att klämma sig... leka med dörrar är STRÄNGT förbjudet och det vet de. När jag hade lyft bort Alvin blev han arg på mig och slog mig på knät och sa "det där är dumheter!!!" och menade på att det var jag som hade gjort fel... Ibland är det svårt att hålla sig för skratt!!
När han inte vill ha byxor på sig så säger han: "Inte byxoj... ha benen!"

Joline var ju också tidig med sitt språk och jag tror att en del utav det är p.g.a att vi läser väldigt mycket böcker! Flera stycken om dagen blir det.

Vad har hänt annars då...

I onsdags hade vi personalmöte så då var barnen ända till klockan vart i fyra på dagis. Men det hade gått bra det med =) såklart! Hann inte så mycket när vi kom hem bara... kvällen kom fort då...
I torsdags var det sim igen iaf =) Dennis, jag och barnen. Dennis badade med Joline. Och jag med Alvin.
I fredags så handlade vi efter dagis... först på Ica och sen blommor... så strax efter att vi kommit hem kom Dennis hem. Och han var faktiskt hemma hela kvällen! Inget jobbande =)
Däremot i lördags åkte han iväg på morgonen redan efter frukost... jag och barnen åkte till farmor och farfar vid tolv-tiden. Åt god mat och tillbringade lördagen hos farmor och farfar. Var i lekparken en stund. Jag körde dem i farfars cykelkärra. Utan cykel... det går det med =) de tycker det är jättekul!!
Två av tre rutchkanor var blöta. I den ena låg det till och med en mask och simmade. Det var jätteintressant tyckte Alvin! "klappa den?"  

Sen kom Dennis efter sextiden när vi kollade på Bolibompat... Efter det skulle vi åka hem... men då fick Joline för sig att hon ville sova där.. så då fick hon det. Dennis som skulle fortsätta jobba i garaget till sent sov där också. Lika bar det. Dumt att åka bil så sent när man jobbat hela dagen och är trött. Så jag och Palvin åkte hem själva... han lyckade konstigt nog hålla sig vaken hela vägen hem... vi satte oss i soffan och myste medans vi kollade på tv'n.
Sen sa han... "ligga kudden... och la sig på kudden i soffan... sen pekade han brevid sig... "lägg dig där!" Bestämd herre!
"mamma sitta där!" hör man också ofta =)

Alvin tog sovmorgon imorse och jag blev rätt chockad när jag tittade på klockan och den var tjugo i nio! Sen det blev sån rutin på morgnarna med dagis brukar de vakna allt mellan halv sju och halv åtta. Men det var skönt och sova =)
Vi låg och myste lite i sängen också innan vi gick ner och åt frukost. Vid halv tio ringde Joline och sa till mig vad jag skulle ta med mig för kläder till henn eftersom vi skulle på 50-årskalas.
-"Ta med mitt linne... det gråa, med mimmi med rosa rosett. Och sen kjolen! Och målarboken! Och sen snus till pappa"
Det sista var ju inte hennes önskan =) sötnosen! När man hör hennes röst sådär så blir ju saknaden ännu större!!
Packade och fixade med allt... Dennis skulle ju också ha kläder till kalaset... Såg att linnet Joline hade önskat nog var i minsta laget så jag packade ner en klänning också ifall att den kunde passa lilla fröken =)

Precis när vi skulle åka kom pappa på besök så vi var hemma en stund till. Sen åkte vi till farmor och farfar och älskade Joline =) de satt och åt när vi kom. Joline hade ätit tre korvar. Hon som har petat i maten har helt plötsligt blivit en riktig storätare. Fick en efterlängtad puss och kram. Förstår inte de som klarar sig en vecka utan sina barn, jag vet ju att det är många som inte har nåt val. Jag tycker det är skitjobbigt med att vara ifrån dem en natt. Mickan kom dit en sväng med och lekte med barnen =) När Joline fick se klänningen jag packat med ville hon ha den direkt så hon var inte helt inställd på linnet iaf =)
Vid två var det kalas. Åt gott... barnen lekte och hade roligt... men Alvin får man hålla ögonen på hela tiden. Joline har aldrig varit sådan att hon ger sig iväg. Hon har alltid velat vara i närheten. Inte Alvin. Han ger sig gärna ut på äventyr och struntar blankt i om vi är med eller inte! Dessutom får han med sig Joline på sina påhitt. Men vi är ju som hökar så vi sabbar deras planer direkt =)

De leker ju väldigt bra och har jätteroligt. Sen kan de ju ryka ihop rätt var det är. Alvin har blivit en liten retsticka  nu med.
I fredagsmorse tror jag det var så sa Joline nåt (minns inte vad) och Alvin sa "näe" (att så var det inte.)
Joline sa "Jooåå" och sådär höll de på... Näe... joå... näe.... joå...
Till slut blev Joline arg och skrek " Jooooååååååååååå!!!!!!!!"
Alvin bara flinade och sa lugnt: "näe!"
Då såg Joline rött och var på väg mot honom så då var det bara att rycka in =)

Efter kalaset åkte vi hem till farmor och farfar en liten stund innan jag och barnen åkte hem och åt kvällsmat och sen var det Bolibompa dags =) höll på att somna mellan barnen efter att vi läst böckerna... det är så mysigt att ha dem på varsin arm... tätt intill sig och bara höra hur de andas.... jag sov nog en liten stund... tror jag =)

Det är jobbigt att se nån må dåligt... jag har inte skrivit om det här... men barnens farfar är allvarligt sjuk... sen har farmor sitt.... så de har det kämpigt nu.... man önskar att man kunde hjälpa dem... det ska inte vara så här!
Olle är 50 och Karin är 47... de är alldeles för unga för sånt här.... det är så overkligt... åt helvete fel! Och INGET kan man göra... inte ett skit. Bara se på och finnas här... det är så frustrerande! Orättvist!
Och allt det här har fått en att öppna ögonen på ett annat sätt. Man har blivit j-vligt rädd för allt som kan hända!
Och man bara väntar på nästa "smäll" .För kan så här mycket drabba en familj på en gång så kan det ju hända mer...


Som människa är man så liten egentligen... man kan inte skydda dem man älskar från allt hemskt. Men en del. Därför är jag ännu mer hönsmamma nu än vad jag var förrut.

Men just nu är ju allt som det är... men vi hoppas på det bästa och önskar så hårt man bara kan. och visst finns det ett hopp. Man känner ett hopp! Och allt kan bli bra, det kommer bli bra igen.  Och allt blir som det var förrut. Precis som det ska vara. Det måste bli så.

Nu är klockan mycket så nu ska jag lägga mig... hoppas Dennis kommer snart. Kan inte somna förräns han är hemma.

Natti Natti!