Lilla Fanny....
Ibland så är livet så orättvist. Mickans kisse Fanny finns inte mer... hon hittades utanför Mickans hus på gräsmattan. Inga skador eller något... råttgift kan det kanske vara men vem vet? Oturligt nog fick Mickan det där puckot till veterinär när hon var inne med katten för kremering. De andra två är hur bra som helst och passar till sitt yrke... han däremot... gör det inte.
Min syster ringde precis när jag kom upp från omklädningsrummet efter att ha varit på babysim med Alvin. Hon var precis förstörd. Jag åkte till henne så fort jag kom hem till Ödeshög. Lilla, söta, fina Fanny låg i en låda. Det är så hemskt. Det gör ju så ont att förlora ett älskat husdjur. Och människor som säger att "det är ju bara en katt" borde inte ens få ytta sig.
Min syster är den bästa syster man kan ha och en helt underbar moster till mina barn. Hon har haft ett j-vligt jobbigt år så det borde räcka för en lång tid framöver och så händer det här.
Jag önskar att jag kunde få henne att må bra igen. Jag vill inte att hon ska behöva vara ledsen mer nu.
Maktlöshet... jag kan inte ge Fanny livet tillbaka hur eller vad jag än gör. Jag kan just nu bara finnas här och trösta med kramar och ord och det kommer jag fortsätta med. För alltid.
Jag älskar dig lillasyster!
